Jaha då var man verkligen hemma igen, mamma kom ner till källaren för en stund sen när jag satt och lyssnade på musik och kollade igenom mina sälenbilder och frågade om jag skulle följa med ut i skogen och leta upp blåbärsris. Klart att man ställde upp som stöd för lilla mamma. Jag drog på mig vansen och följde med ut. Väl i skogen kunde jag ju inte hjälpa till så mycket med tanke på att jag inte ens vet hur blåbärsris ser ut.
Hur som helst så är min mamma väldigt petig framförallt med vårat hus och det som kommer in i huset så riset var tvunget att vara i en viss höjd och fick tydligen inte vara det minsta brunt...
Jag stod bakom henne och suckade tyst för mig själv och försökte njuta av den "fina" skogslukten. Jag var nog inte till så jättestor hjälp men det var mysigt på sitt lilla vis. Men jag håller med mamma om att jag är ett tvättäkta betongbarn som egentligen inte har något i skogen att göra. Men det såg nog ganska fint ut, mamma gick i sin mysiga stickade tröja och ett par "hemmajeans" och jag gick i min ena spidermantröja, hängjeans, nitbälte och solglasögon. Jag och mamma är ett riktigt radarpar och jag älskar henne även fast hon inte riktigt har vad som krävs för att få bo i mitt betonggetto som jag skall fixa när jag är riktigt stor och rik och redo att flytta till mitt egna.
