Lättnad..

I onsdags berättade jag för min mamma om min sexuella läggning, att jag är homosexuell då alltså.
Det var inte riktigt meningen att jag skulle säga det precis då som jag sa det men det bara blev så.
I alla fall så sa jag det via telefon vilket kändes lite fel men det var nog det bästa. För min del om inte annat. Det kändes bra att sitta uppe i köket ensam i lugn och ro och bara säga det, slippa se hennes min om hon skulle misstycka och så vidare.
Mamma som för övrigt är den finaste och bästa människan som jag vet förstod mig verkligen och sa att hon redan anat det eftersom att jag aldrig pratar om killar och undviker frågor om jag träffat någon när jag varit ute. Hon var bara stöttande och helt underbar, så som alla mammor borde vara.
"Varför i helvete har jag dragit ut på det i 2 fucking jävla år?!" Var det enda jag tänkte.
Senare på eftermiddan drog jag till jobbet för att jobba och efter en stund där bad en kille jobbet mig att gå till kassan och där står min fina mamma och ger mig världens bästa kram, en sån kram som bara en mamma kan ge.
Jo för alla som inte visste eller som jag sagt annat till. Jag är inte bi utan jag är gay. Jag vet inte varför jag sagt eller gjort annorlunda, kanske för att intala mig själv om att jag vill vara med killar, ligga med killar och leva med killar. Men så är då inte fallet. Jag bryr mig bara om tjejer på det sättet. Förlåt om jag vilselett er men tro mig det har jag gjort för mig själv med..

Min mamma är den bästa mamman som finns! <3