bekännelser..

Jag är inte en lugn, snäll och sansad människa, utan mer knäpp, framåt och framförallt ärlig, kanske för ärlig ibland för vissa.. Men samtidigt så borde folk inte be om sanningen eller ställa en fråga om det inte är sanningen dom är ute efter. Jag är vad man kallar en sån där.. impulsiv och otroligt överdriven person (vilket jag är väl medveten om) och jag tänker ALDRIG innan jag talar, det är ta mig fan vetenskapligt bevisat!
Det är ett enkelt sätt att beskriva mig på, jag säger och gör dumma saker och menar egentligen inte att göra någon arg eller ledsen men så är jag alldeles för tjurskallig och stolt för att ge mig i slutändan. Jag tänker definitivt inte lägga till klyschan att 'det är sån jag är' för jag vet att det är något jag måste försöka bättra mig på. Problemet i det hela är bara det att folk ger mig för många chanser att sumpa det varenda jävla gång. folk bjuder så många gånger in mina kommentarer och vi möts liksom inte på mitten. Sen har jag fått för mig att det är våran generations humor att skämta på andras bekostnad, inte för mycket men så att det precis snuddar gränsen till att bli för mycket. Andras olycka är definitivt en annans lycka till en viss gräns. Klart att man skrattar om någon ramlar i en vattanpöl och förstör sina vita byxor, vem hade inte gjort det.
Jag är absolut ingen hjälpsam samarit, jag skulle inte hjälpa en gammal tant över vägen men samtidigt har jag aldrig påstått mig vara snäll heller.
Det som dock stör mig mest är att vissa människor har ett jävla tunnelseénde, att dom inte kan läsa emellan raderna ibland. Om jag skulle säga till nån att dom ter sig på ett visst sätt så skall man försöka att inte ta det personligt för alla skämtar alltid om alla och så har det alltid varit och kommer att förbli.
Men jag lovar jag skall försöka sluta säga ifrån när jag tycker det egentligen behövs för att ingen annan vågar/vill och jag skall inte höja rösten om jag i så fall blir bemött på samma sätt. Kan man bete sig på ett visst sätt mot andra måste man väl kunna ta det själv..? Och jag skall verkligen försöka sluta skämta på andras bekostnad om dom inte vill att jag skall göra det, men då måste ni som tar illa upp lova att inte skratta om jag skämtar om någon annan och lova att ni aldrig skämtar på någon annans bekostnad heller. Annars är det ju lätt ingen fair deal!

För att skämta om någon och att snacka om någon är INTE samma sak!