Goda stunder..

För inte så lång tid sedan var jag, mina två syskon och våran pappa på Liseberg. Ett ställe som man redan varit på tillräckligt många gånger men ändå så dras man dit. Man måste inte åka allt utan det räcker egentligen bara att få sitt åkpass, spela på lite hjul och sen är det bra.
Liseberg för mig är och kommer alltid att vara när vi syskon, som denna gången åkte dit med pappa.
Pappa är en utav dom roligaste människorna jag vet. Inte för att han har alla dåliga skämt som jag utan för att han inte vet om att han är rolig. Han säger ett skämt men förväntar sig egentligen inte att någon kommer att skratta åt det.

På Liseberg hände det ju såklart rolig/konstigheter, dom flesta på något sätt orsakade av mig det erkänner jag.

När vi väl kommit upp till Göteborg och Liseberg så regnade det och jag var egentligen den enda som fortfarande ville vara kvar. Jag gjorde ett tappert försök på att få med alla upp till Virvelvinden, den ligger under tak och jag bara råkar veta att det är pappas favorit. Pappa och Christer envisas med att vi alla fyra skall klämma ner oss i en och samma vagn medan jag och Carolina ser skeptiskt på den idén. Tillslut fick pojkarna som dom ville och vi klämde ihop oss i en vagn. Det roliga kom ju sen när vi skulle ur den! Vi alla satt fast för en kort stund och jag bara vägrade låta någon annan komma och dra mig ur den där förbaskade vagnen! Pappa skrattade så att han höll på att kissa på sig och jag, jag var förbannad, jag visste att det skulle bli såhär dom kunde lika gärna sätta upp en skylt vid våran vagn. "Dom strandade valarna." Men vi kom loss, sen åkte vi inte den något mer.

En annan rolig sak var på kvällen precis innan vi skulle åka hem så spelade vi alla på hjul, jag som aldrig vinner blir såklart sur när dom andra vinner vinst efter vinst. Så en gång så spelade jag och pappa samtidigt han på något litet nummer och jag på ett högt. Tro fan så vinner han stjärnvinst, jag utbrister 'Du har sån jävla tur!' Alla omkring kollar på oss, dom vet ju inte att vi är faroch dotter. Pappa skrattar högt, folk fortsätter att kolla på oss. Jag går fram till pappa och först då inser folket omkring att vi kände varandra, det var inte roligt längre och dom fortsatte att spela på som om ingenting har hänt.

Det kom ju upp lite roliga kommentarer med:

När Christer sprang ner för rulltrappan
Pappa: Han springer grasiöst som en gasell.
Jag: Nej snarare som en buffel.

Vi satt i Colorado, en av dom två vattenattraktionerna som jag hatar och så hoppar båten till så att jag slår i rumpan
Jag: Aj! Jag fick rumplash skada!
Pappa: Rumplash?
Jag: Ja det var ju inte nacken jag fick ont i eller hur?

Ännu ett av Christers tappra försök till att verka smart
Christer: Ett människohuvud väger 13 kilo.
Jag: Då väger nog Carolinas bara 10.