Mamma har sagt att det inte finns något som heter hata. Fy fan vad fel hon hade..

Ja nu mina små. Dagen började så jävla bra och nu skriver jag i ren desperation, just nu är jag i mitt esse! Jag är arg och sur och förbannad, då kommer alla tankar ut, oförfinade.

Detta inläggets innehåll är mycket simpelt. Man brukar säga att man inte kan hata någon, det är verkligen inte sant det finns många jag hatar, för många. Jag hatar Hitler, jag hatar, Jesus, jag hatar, Busch, jag hatar Kim Yong Ill, jag hatar talibaner, jag hatar tidiga mornar, jag hatar myggor, jag hatar gråsuggor. Jag hatar en jävla massa så kom inte och säg att man inte kan hata för jag är ett praktexemplar på att det är fullt möjligt! Dom ovanstående var givna personer och saker som man hatar men sen finns det några fler som jag hatar, som jag verkligen hatar, som jag öppet kan säga att jag hatar och som alla andra superhjältar har även jag en ärkefiende, en storskurk, toppen av alla hatobjekt. Skulle det börja brinna och jag hade chansen att rädda den personen från lågorna hade jag inte gjort det. Jag hade snarare öppnat en flaska rött och börjat bjuda på brieost och salta kex. Jag hade firat att denna personen, detta flickebarn försvann långt, långt bort.
Skulle jag sörja för dennes familj? Nej dom är sjuka i huvudet dom med som borde förstått att en sån flicka måste låsaas in. Att hon är en fara för samhället.

Egentligen är det såhär..
Jag har inte mycket fördommar om folk, jag väljer att inte lägga mig i andras problem allt för ofta då jag som alla andra har mina egna. Jag snokar ofta inte i andras buisness. Så egentligen är jag ganska nonchanlant och bryr mig inte mycket om andra mer än om min familj och vänner.
Men av någon anledning lyckas det alltid dyka upp en människa i mitt liv som får mig att tappa all av min normala instinkt, som får mig att börja snacka skit, som får mig att bry mig om rykten och skvaller. Redan då börjar jag smått hata personen, då dom egentligen inte gjort mig något, förutom att dom fått mig att bli något som jag inte är. Men självklart eskalerar det hela och personen i fråga visar sig verkligen vara det som alla säger, en falsk, självgod, dryg, överambitiös, jobbig jävel. Denna personen hatar jag, denna personen pratar jag jättemycket skit om. Jag hatar henne så mycket för att hon inte visar någon helst respekt för någonting, inte för någon annan, hon drar fram som en ångvält och struntar i människorna som stod i hennes väg.
Hon är för mig ingen medmänniska och jag kommer i framtiden inte heller att behandla henne som en.

Kalla mig synisk bitch varsågoda men det är fel att säga att man inte kan hata för det kan man!