Ai caramba!

Efter att ha stängt i genomsnitt 3 dagar i veckan sen i Januari gör att hela ens liv blir rubbat. Jag vaknar upp efter 11 och funderar på om jag skall orka ta mig upp och försöka göra något av mitt liv - innan jag åker till jobbet igen och stänger - eller om jag skall ligga kvar i sängen och försöka glömma att jag skall jobba senare på dagen. Svaret blir alltid olika, ibland kommer jag upp och ibland ligger jag kvar i sängen och försöker känna efter om jag inte är lite sjuk, lite feber kan jag väl i alla fall få ha.
När jag väl kommit upp - oavsett tid - börjar alltid dagen med att gå in på toaletten och se vad man har att jobba med idag, jag blir alltid förvånad över hur illa jag kan se ut. Håret ligger åt håll som jag inte trodde var möjligt, ögonen är rödare än vad som borde vara hälsosamt och påsarna under ögonen kan jämföras med en airbag i en normalstor familjebil.
Jag ser ut som ett monster.
Ju längre stägningsperioden är desto värre ser jag ut, man kan bara genom att se på mig se hur många dagar i rad jag har stängt.
Men nu är äntligen stägningsperioden för min del slut för ett tag, jag kan gå och lägga mig i normal tid igen och vakna innan solen har börjat gå ner igen och det känns som en vinst bara det. För att inte tala om allt man hinner göra på dagarna efter jobbet.
Jag kanske skulle ta och försöka bygga upp mitt sociala liv igen. Berätta för mamma att jag lever och plåga er med lite fler inlägg.