Vinterdepression..?

Hela vintern skämtade jag om att jag ville komma in i en vinterdepression eftersom att jag aldrig har haft en sådan och det vore kul att testa. Ursäkta mitt ordval men jag kan inte komma på ett mer passade ord faktiskt.
Det värsta är att jag inte är långt ifrån det nu. Inte det att jag ligger och tycker synd om mig själv utan mer den synliga biten. Jag sitter i myskläder trots att klockan snart är halv 6, mitt hår är fett och jag vill inte ens veta hur min tröja luktar.
Men varför kommer detta nu?! Detta skulle ha kommit när det var vinter, när det var mörkt och kallt ute. Inte när solen skiner och solen går upp tidigt och ner sent.
Är jag konstruerad fel? Tvärtom liksom. Jag måste fråga mamma om det fanns komplikationer när hon var gravid med mig.
Fast om det nu är så att jag gått och blivit lite depp gör det mig inte så mycket men om jag skall bli det vill jag bli det på riktigt, jag vill må dåligt med och inte bara sitta och vara äcklig men må bra. Fan!
Jag tror att detta är Therese fel hon har varit borta i 3 dagar 23 timmar och 55 minuter och på den tiden hinner mycket hända.
Jag tänker sitta här hemma och sura tills att hon kommer hem och bestämmer sig för att hitta på något som hon alltid gör.

Och förresten jag luktade på min tröja och den luktade inte äckligt. Inte ens det lyckades jag med i min depression!
Vissa människor kan tydligen inte bli depreimerade men varför skall just jag vara en utav dom? Det är orättvist!