20 års kris..

Ja jag vet att det kan låta löjligt att ha 20 års kris men det har jag faktiskt. Jag har tänkt lite på det här och jag börjar faktiskt bli nojig vad det gäller min ålder. Ja ja 20 år ingen ålder jag vet men det banar bara iväg.

Jag har kommit på flera faktorer som får mig att krisa sönder.
Jag har nu insett att varje dag som går är en dag närmare min död..
Jag har inte längre någon födelsedag att se fram emot, efter 20 så blir det bara jobbigt. Jag kan gå på systemet och det var den sista milstolpen nu kommer 30 som nästa stora grej och sen 40 och så vidare men det är inte riktigt något jag ser fram emot..
Om några år kommer jag att få tunnare och gråa hår..
Jag har bara ca 14 år på mig att skaffa 2,1 barn..
Jag måste tänka på en karriär då donken inte riktigt är min framtid..
Jag måste flytta hemifrån för jag kan ju inte bo hemma som 20+..
Alla förmåner med billigare buss och så vidare försvinner snart..
Jag måste betala för mina tandläkare och läkarbesök..

Som ni ser jag har 20 års kris!!