måndag 31 augusti 2009

10 minuter från skylt till skylt..

Om man går från ena skylten till den andra tar det cirka 10 minuter..
Det är så stort Tångaberg är.. Självklart tackar jag min mamma varje dag för att hon efter mina 18 år i stan tvingar mig att flytta till landet där jag bott i 2 år nu. Vi flyttade till ingenting, to the middle of fucking nowhere!

Men hur mycket jag än hatar Tångaberg, hatar landet, folket som bor här, barnen som föddes här, gamlingarna som byggde hus här, hundarna som springer lösa här, tupparna som gal timme ut och timme in, hästbajset som ligger vid vägkanten.. Tro mig the list goes on and on!
Men som sagt hur mycket jag än hatar allt det så kan jag inte annat än beundra allt lugn som finns här.
(Och nu menar jag inte hästdroskorna istället för bilarna.)
Nej nu menar jag småsaker. Alla dom äldre känner varandra och bjuder in alla oss "nyinflyttade," hälsar på oss som att vi bott där i 40 år som dom själva gjort.
Såna småsaker ger lugnt för mig.

Som när jag satt och väntade på bussen häromdan på morgonen, runt 11.
En äldre man gick upp till brevlådan för att se om posten kommit, det hade den inte, han gick tillbaka igen. 5 minuter senare gick han upp igen och kollade om posten hade kommit, det hade den inte. En äldre dam gick till brevlådan och bredvid sig hade hon den äldsta cocker spaniel hunden jag någonsin sett. Hennes post hade såklart inte kommit den heller. Gubben hälsade på tanten och dom samtalar en stund. Sen kommer postbilen, båda tar sin post, gubben går tillbaka till sitt hus igen och tanten och den gamla hunden vankar sakta tillbaka till sitt igen.
'Detta är säkert något som dom gör varenda dag' tänkte jag.
Sen kom bussen och för mig bar det av till donken och jobba medan gubben och tanten säkerligen läste tidningen och drack kaffe i lugn och ro..